tittade precis på idol, och jag tänkte tillbaka på de gamla goda tiderna. när vi varje fredag bänkade oss i någons soffa med kladdkaka och annat gott, men framförallt kladdkaka. det var skratt och en massa roliga påhitt. idol är inte det samma utan er hoptryckta i en soffa hemma hos någon utav oss och jag saknar det, jag saknar er, jag saknar oss.
den senaste veckan har varit en sådan vecka då jag tänkt på dig mer än vanligt, och jag saknar dig så in i bomben, det närmar sig 2 år och det gör fortfarande ont när jag tänker på att du inte finns mer. det har hänt alldeles för mycket dåliga saker de senaste två åren, speciellt det senaste halvåret och jag tror jag varit dålig på att hantera sorgen och saknaden och det kommer sakta men säkert ifatt mig och det är jobbigt, men det behöver ske för att jag ska kunna må bra. så är det bara. det är jobbigt men det kommer att gå. tanken av att jag i början av året hade både mormor och morfar kvar och jag nu 9 månader senare inte har någon utav dom kvar, jag förstår inte alltid det. livet är inte alltid som man vill att det ska bli, bara att acceptera? eller?
godnatt vänner.
