Dag 18 - mina rädslor

Hm, detta var en svår en. Ni som känner mig väl vet att det värsta jag vet är fåglar! Det är faktiskt det värsta jag vet, speciellt äckliga duvor, skator och kråkor. usch, jag får rysningar bara jag tänker på dessa äckliga varelser. Ni vet också att jag gärna går omvägar på flera meter för att slippa gå för nära fåglarna. Jag vet att det kanske låter löjligt, men jag kan inte med att vara nära dem. Inte ens uppstoppade fåglar går jag nära. haha!

Sen finns ju alltid rädslan om att förlora fler utav ens nära & kära. Men det tror jag är en rädsla som alla människor har, även om det inte är en av de rädslorna som man ständigt går och tänker på, men den finns alltid där någonstans i bakhuvudet, långt där inne.

Dag 17 - En första

Det finns många saker man gör en första gång. Första gången du sa ett ord eller först gången du tog ett steg. Första gången du mister någon som står dig nära, första skoldagen, första kompisen, första gången du skolkade, första gången du fick ig på ett prov. Ja som ni märker finns det en massa En första.

Jag tänkte dock fokusera på första gången jag fick köra själv, frihetskänslan som omfamnade mig när jag satte mig i MIN alldeles egna bil och kunde köra iväg. Det var bara ett par timmar efter det att jag klarat uppkörningen, lyckoruset var fortfarande kvar i kroppen och frihetskänslan var enorm. Jag bara älskade att få sitta där alldeles själv och bara gasa! (Dom som känner mig vet att jag gillar köra bil, och gärna att köra bil fort). Och än idag känner jag frihetskänslan när jag far runt i min röda lilla bubbla. I just love it!

jag & ingela med min första pärla som jag fick på min 18-årsdag.

rapportskrivning

rapportskrivandet går frammåt, 1.5 sida skriven om mina intervjuer men nu har jag tappat flytet, jag vet inte vad mer jag ska skriva. Känns redan som om jag fått ner allt som är viktigt. Men jag måste få ner 1.5 sida till innan jag kan skriva den avslutande diskussionen. Men just nu är det stop, jag har ingen aning om var jag ska fortsätta och hur jag ska fortsätta. Dessutom blev jag sjukligt trött helt plötsligt. Det kanske skulle hjälpa med en tupplur? Ska skriva klart sidan två innan jag får tillåta mig själv en paus från datorn. Så får de bli, korta mål som är lätta att nå, det höjer prestationsförmågan för man kan hela tiden se slutet + att man blir lite stolt och glad när man når sitt mål. Nej, det var skriva rapport jag skulle göra idag ja.

på återseende!

I'M BACK!

Dags att återuppta bloggandet efter mer än en månads tystnad. Men det var för mycket i skolan ett tag så bloggen hanns inte med, sen var det praktik i 4 (underbara) veckor och då fanns inte orken för att blogga när kvällen kom. Men nu är jag tillbaka, fit for fight, eller? Vi får se hur pass jobbig nästa kurs blir, men jag ska verkligen försöka, känns bra att skriva. Speciellt idag när jag borde sitta och skriva på min rapport, som är en slutgiltig examinations uppgift på den kurs som vi läst den här terminen. Dock lockar det inte riktigt, kanske därför jag sitter här och skriver en massa istället, inte bra, inte bra. Jag måste fylla på kaffekoppen och plocka fram självdisciplinen, var den nu kan ha gömt sig och sätta igång, har fram till fredag på mig då det är inlämning men tänkte försöka vara klar tills imorgon kväll i alla fall så att man kan få en lugn och härlig ledig dag på torsdag. Ska det bli så måste jag nog elda lite där bak nu.

På återseende.

/lastdayofjuly

Dag 16 - det här får mig att gråta

Det finns många saker som kan få mig att gråta. Men det som alltid får mig att gråta är tanken på de nära och kära som inte finns mer. När jag tänker på stodch får jag alltid en klump i magen och en tår i ögat. Mest för att jag saknar hans positiva energi, hans ständigt roliga påhitt, hans glada leende men även för att jag tycker det hela är så sorgligt, att han var tvungen att mista sitt liv endast tjugo år gammal. jag saknar honom nu och föralltid. Det blir så när man mister en vän.

jag saknar dig & jag saknar dig positiva energi <3